De flesta tänker nog att en fyrhjuling är en motorcykel med fyra hjul, men rent juridiskt stämmer detta inte riktigt. Det finns, i lagens mening, inget som heter fyrhjuling – det är ett samlingsnamn som kan omfatta fyra olika typer av fordon.

En fyrhjuling har vissa kännetecken. Den har fyra hjul, föraren sitter grensle på den, och den har ett styre. Alla fordon som kallas fyrhjulingar har detta gemensamt, men det betyder inte att det rör sig om en och samma typ av fordon. De regler som gäller kan skilja sig åt en hel del. En fyrhjuling kan nämligen vara registrerad som terrängmotorfordon (terränghjuling), motorcykel, moped eller traktor, och det är ägarens ansvar att följa de regler som gäller för det fordonsslaget.

Terrängmotorfordon

Ett terrängmotorfordon kan vara en terrängvagn eller en terrängskoter. Dessa används ofta inom jordbruk och skogsbruk, och får framföras i terräng när det sker inom jordbruksverksamhet på dessa områden. Det är å andra sidan inte tillåtet att köra terrängskoter eller lätt terrängvagn på allmän väg, även om undantag får göras, exempelvis för att ta sig med fordonet från en enskild väg till en annan. På allmän väg får farten inte överstiga 20 km/h. En tung terrängvagn, däremot, får köras på allmän väg.

Terrängskotrar delas in i två kategorier, snöskotrar och terränghjulingar. De har en tjänstevikt på högst 400 kilo. Den som har ett körkort utfärdat före 1 januari år 2000 får även köra terränghjuling. Den som inte har det behöver ett förarbevis för terränghjuling. Mer om detta finns att läsa här. Fordonet ska ha registreringsskylt, och ska kontrollbesiktigas om det används för uthyrning eller i yrkesmässig trafik. Ägaren behöver inte betala fordonsskatt, men måste betala premien för trafikförsäkringar.

Terrängvagnar är terrängmotorfordon med en tjänstevikt som överstiger 400 kg. Denna kategori delas i sin tur in i lätta och tunga terrängvagnar. Lätta är de terrängvagnar som har en tjänstevikt på mindre än 2000 kilo, och tunga terrängvagnar har en tjänstevikt däröver.

Hastighetsbestämmelserna för terrängvagnar regleras i Trafikförordningen 4 kap. §20. För tung terrängvagn med bromsat släp gäller hastighetsgränsen 50 km/h , om släpet inte är bromsat är den övre hastighetsgränsen 40 km/h. Detta gäller dock för fordon med hjul. För fordon med band är gränsen 20 km/h, och för fordon med hjulringar av material som kan skada vägbanan är den tillåtna maxhastigheten på väg 10 km/h.

Även golfbilar räknas som terrängmotorfordon när de används på eller i anslutning till golfbanor, detta fastän de inte är byggda för att användas i obanad terräng.

Terrängkörning

Oavsett vilken fordonstyp fyrhjulingen är registrerad som är den nästan alltid byggd för att klara terrängkörning. Att köra på barmark i terräng är dock för det mesta förbjudet. Några undantag finns, och de gäller den som behöver ta sig fram i sin yrkesutövning (t.ex. en läkare eller veterinär), den som ska hämta fällt vilt, den som arbetar i vilthägn och den som arbetar inom parker eller friluftsområden. För övriga gäller att det endast är tillåtet att köra med fyrhjulingen på vägar eller på banor för motorfordon. Mer om reglerna för terrängkörning på barmark finns att läsa på Naturvårdsverkets webbplats.